vi helgade aldrig vardagsvimlet
i sagor fanns vår väckelse
välsignade av det gyllene skimret
belystes brister i vår oddysé

nog tycks tyngdlag särskilt stark
när helvete och himmel färdats
visst lockar det att lämna allt
då vackrare värld för oss uppmålats

för du skriver sviter blott i svart
genom nätter som blöder över bersån
men när svärtan sveder syrénsal grå
låt min vädjan genom mörkret nå

jag ber dig ej att såren täcka
blott att all din kraft nu uppbringa
låt ej smärtan synen släcka
ej döende drömmar dig nedtvinga

med stolthet sorgekappa bär
för den sorglöse i denna värld
sinnessjuk med visshet är
eller om fantasins magi olärd