Förstår du hur nära mig du ännu är. Att jag i min dröm kunde känna värmen av dig. Då jag sträckte ut min arm när jag ännu blundade kom handen att läggas på din överarm. Jag blev så förvånad över allt och att du fanns där. Såg på dig när du sov inlindad i det vita påslakanet. Du var så full av ro och jag fylldes utav kärlek så som jag alltid gör när det handlar om dig.

Hur ska jag tolka allt det här. Skulle tro det är hjärnan som inte vill lida mer och skapar sina egna fantastiska historier. Kanske kommer det att hålla på till dess jag inte mer lever. Numera låter jag dig leva ditt eget liv eftersom jag inte har någon del i det och inte heller kan vara den du tror jag vill vara när du ber mig att komma och ödet varit där för att tala om för mig att det är inte rätt. Helt enkelt måste en man välja vem han delar sitt liv med och är det inte jag utan någon annan är det inget att göra åt.

Vad ska jag göra som är fri att göra vad jag vill när du inte har samma möjligheter. Det är just det jag vet och därför håller jag mig utanför. Vill inte bli en del av andras relationer.

Tycker jag förtjänar bättre än att vara ensam för att du valt en annan. Så det handlar inte bara om moral och att man ska vara trogen den man har. Man ska också vara trogen den man en gång haft och inte plåga den att känna att den inte duger att ha helt och hållet för det bara passar ibland.

Framöver får jag se tiden an och uppmärksamma vad drömmarna berättar för mig mer än om var mina egna känslor befinner sig just nu. Hoppas du förstår det.