att röra sig mot sömnen
innan dagen är slut
är saknad efter löv
tigande i mörkt vatten

ingenting förblir
i sitt ursprungs sånger
grenar bryts
stigar växer igen

ord blir kompost
en flik av himlen
maskar känner igen
är fortfarande ljus

jag ber dig
väck inte vreden i mig
jag vill bara hålla om dig
ta spjärn mot dagarna

ännu skriver sig dikterna
ur dagens tunna hjärta
en björk blir två
i blå ytspänning