I kyrkogårdens stilla frid
jag sökte mig till graven
ett ljus jag tände för de liv
som ändat sina dagar

Och solen sken och lyste milt
på stenens gamla inskrift
och trädens kronor lyste varmt
i höstens granna färger

Som smycken över gravens bädd
låg vackra gula lönnblad
och friden som jag kände där
gav kraft och ro till själen

I kvällens mörkerfyllda stund
så lyser ljus vid graven
det skimrar över vilans plats
igenom nattens timmar