dagarna blir gråare
med åren
de under ögonen
blir spår
och språket springer
iväg
ifatt hinner
aldrig
allt kallare händer
som hejdlöst hamrar
på

precis som huden aldrig hinner
ikapp hjärtat som
springer fram
baklänges ifrån
den yngre visionen
som inte längre möter
oss i närkampen
med spegelbilden
den som liknar det
spegelvända
A:et

en bekant ifrån
det bortspringande språket
lika
men ändå
detaljrikt olikt