det är mars och vintern är envis
min själ blir till en staty av is
stryker fingrarna över frosten i ditt hår
i hjärtat brinner önskan om vår

när ska vi få skrika vårskrik?
och inte bara skrik i ren panik

söker känslor i dina ögons blick
förvåning och tomhet ger mig ingen kick
var nånstans flydde ömheten?
när du sände iväg den, var du medveten?

om att vintern är envis i år
och att jag inte vill ge dig några sår