På sjunkande fartyg vi närmade oss
den främmande, klarnande kusten.
För en fagrare framtid kastades loss
mot den okända, lockande lusten.

Vi kom för att skåda, plundra, och njuta,
den livsskatt som lovat var vår.
Till strid samlades stormens skeppsbrutna,
som sargats av sjögastars sår.

Ut ur tvivlets töcken trädde vi öppet hav
mot morgondags gryende mod.
Bländade av nyfödda solstims behag
siktades ej stundande störtflod.

Men hårt rev regnet mot hissade segel,
och vinden slet styrnav itu.
Ledda mot mörker av lögner om seger,
bortom färdades fyrljuset nu.

Att segla i kastvind föder blott skam
när hamnen syns fjärran än.
Dömda att ana men aldrig nå fram
vi vänder så hemåt igen.