Utanför dörren står vägen tom
Luften är fuktig och kliver innanför tröjan
Denna platsen fanns med i en dröm
en gång för längesen
redan innan jag träffat dig

Röster kvävs i vinden
HJÄLP MIG KOMMA HÄRIFRÅN
GE MIG LUFT ATT ANDAS MED
HJÄLP MIG UT HJÄLP MIG UT
HJÄLP MIG UT HJÄLP MIG UT

Vägen är till synes utan slut
och rösterna överröstar varandra
allting blir till ett ekande dån

Dörren som stod på glänt
står nu vidöppen och den okända gatan
håller hårt om mina fötter

Där mörkret fallit in på gatan
på andra sidan så långt man kan se
visar sig en skugga
av mig själv som ett barn

Dimman bränner i mina ögon
Jag försöker se fastän jag egentligen inte vill
framför mig står jag naken
Det är svårt att greppa
hur vit själen än gång varit

Utan muskulatur i benen
går mina ben av krafter bara drömmar har
Och den sidan av vägen där jag är
faller nedåt -jag står fortfarande rakt

Under mig hörs rösterna tydligare
det är munnar som suktar efter
en mening i att säga något. Tro

Jag faller plötsligt bakåt
mot den platsen dörren finns
Det är svårt att säga om det gått minuter
veckor, månader. År?

Dörren finns inte kvar.

Jag står framför mig själv och ser mig falla
20 år senare finns vi inte längre