Tiden är som ett ändlöst gap
Här vandrar vi i dess skugga
Där molen äger silverkant
Och regnbågens rosor skimrar av dagg

I solens salar gömmer vi oss själva
När dagarna flyr tidens slöja

Långsamt vaknar draken ur sin slummer
Skådar den gångna tiden
Då vinterns skugga lämnat dess hjärta

Själa bärare
Drak bärare
Ros bärare

Strömmande genom rymder av ljus och mörker
Sökande rosens gömmor att lägga sig till ro vaggandes i dess kronblad

Solen skiner på andra sidan månen

Där skuggorna gäckas av diset i dess stråle

Grynings timma är slagen
Då världen danades
Och vi levde i frid…