dirigenten vandrar otåligt

åskan omringar honom

förskeppet lyfter

det är i tid i saknad

intention finner uttryck

de nakna ordens bilder

filmskaparen manar

ögats vakande objektiv

med ett eget språk

den målande kemisten

blandar doftande

drömmens färg

ansatsen dröjer

natten är en förstföderska

natten är kall

solkig flykt flämtar

vid trasig gräns

barn bleknar

i obarmhärtighet

ingen ser månen

men taggtråden

som blänker i ljuset

visar vägen

en flykt är en flykt

allt lämnas med de små

just innan

härden kreverar

en far med son

rullar vid relingen

just innan rost brister

och havet möter

första advent

mörker över marken

förflyttar verkliga bilder

i direktsändning

ljudlösa sirener

eld utan lågor

men det samma är

en mänsklig omöjlighet

jag ser regnet

som inte föll

smärtan som aldrig

förlöstes

en kvinnas jojk

en stund i förtvivlan

en natt

som alla andra

det stora andetaget

dröjer vid foten

vattenytor kristalliseras

mitt i rörelsen

det är söndag

ritualer avlöser

det som fortgår

i myntets svala krets

mysteriet är förståelse

det övermänskliga

ett nära seende

tomhet är förestående

det är en djinn i min flaska

en kokande samovar ingen

i eld som slutar i aska

utmattad ger åt tingen

i vansinnets fart

finner lutningen sin smyg

det som är underbart

är som ett färggrant tyg

det är en djinn i min butelj

en tanke en scen

en ordrik konselj

i natten sen