Så släcker stjärnstoft ljusglimtsveken,
så svalnar flammor för askebarn som stumnat
under augustimånens tårrödgade öga
som tronar över fuktens strängar spröda,
och skänks så stillhetslöftet en låga ljumnad,
låt mig då sluta upp i skyvalvsleken.

Du dimfigur som döljes i manegen,
i avundsstund har jag din hemlighet begrundat;
dina pärlehav och bomullsstränder höga
som tornar fjärran över längtansnätter röda,
i svävan bort från jord av urtomheten rundad,
en kärleksflykt på väg mot evigheten.