Hon låg där i sin säng
I sin lilla bädd av vita täcken
Med de gråa blomstjälkarna
Som kysste bort hennes tårar
Hon tittade värmande emot
Sin beatles affisch
De ger alla tummen upp
Lifes goes on
All things must pass
George harrisons sir frankie crisp
Hörs i bakgrunden
Den vackraste tonerna för hennes öron
Hon spelar den om och om igen
Tröstar henne i sitt ensamma mörker
False illusions everywhere.
Åh låt den spelas om och om
Hon kunde ligga där i evigheter
I utmattnings vakuum
Hon kände att hela omvärlden var en falsk illusion
Vem var hon?
En docka i livets teater
Scen sätter henne i allt mer komplexa scener
De vill att hon ska bearbeta hennes demoner , en efter en
Det finns alltid där lurar i sin bakgömmer
Nu finns de inga mer gömställen
Återlämnar livet till de modiga
Hennes krafter är som bortblåsta
Låt de flyga iväg som korn i vinden
Hon kommer inte behöva de något mer