Strykarkatt

Har du tappat din tro och din tillgivenhet,
du strykarkatt i livet.
Nu sitter du åter på människors trapp
och jamar så övergivet

De har sopat sin port, de har stängt sin dörr
för alla katter som springer förbi
Ja, här sova de nu - de du levde med förr,
dem du sörjer, säger nu tvi

Var fanns då ditt hem, om du något har haft?
Vad hände med dem som dig ömmat?
Vad har hänt med din livskraft,
din kärlek och sköna drömmar?

Vad var det för namn - var det långt eller kort,
det namn en gång dig tillskrivet?
Tänk efter nu - innan du åter körs bort,
du strykarkatt i livet.

Det sägs att en stjärna ska falla
var gång när en strykarkatt dör -
Ett sista jamande i kylig vinternatt
Du döljs med ett täcke av snö

Till vindarnas ylande musik
somnar en tovig strykarkatt
ännu ett fruset lik
Ingens saknade skatt?

-Men min vän, stjärnorna kvittar det lika
en strykarkatts ängslan och död!
Men mig kan det inte kvitta
Jag ska prata mjukt i dina ärrade öron

Låt mig stilla din hunger
Värma dina frusna tassar
Aldrig ska du behöva frysa mer
Du ska få ett namn som dig passar

Låt mig återskapa din tilltro
På människors vänlighet
Hos mig får du bo
Du får min kärlek i oändlighet

Jag lovar