I små rännilar rinner avgrunden
ned över tänkt framtid

två stora ögon tänker möta sanning
Vad det nu månne vara viskar bitterheten
tyst ändock tydligt. Vad nu den
än månne bliva till vittnar melodierna
om envist brusande längs skallben

trött på konsten religionen
livets kall. Allt det andra.

även trött på er. Var hon månne
slitet täcke


stora tunga depressionen. Det tävlar
inom dem som önskar spräcka vallen

lyssna hör ni smärtan i skenet
av det ljusa