det blåser i björken

en uråldrigt våtdoftande

utandning

i flämtande skymning

minnet är i sig

en genetisk tillåtelse

när kvällen

bär på ytterlighet

fattigdomens vansinne

är extrem

i ljuset av mörkt kapital

som skuggor

kvällens inherenta puls

nöter monotont

stränder i vila

stränder i motstånd

här finns inga krig

inga föräldralösa barn

inga vita flaggor

att köra över

jag är slagverk

minutiösa rytmer

över samtidens

spända skinn

kåkstaden kokar

less is not more

dansen flödar

när orättvisan klingar

mörkt blod

tillhör mig inte

åderlåtelsen

är inte min

någon fyller år idag

myt och hoppfullhet

blommar som narkomanens

mörkröda svar

om du ser min värld

slutar den ändå

när klockan sagt sitt

när orden tystnat