En nymålad bänk
neonljusets halsband
väntan är oändlig
på buss etthundrasju
tidtabellens dilemma
att alltid ha fel
nu är jag gammal
men sitter här ännu

En väntan varje dag
och åren försvinner
ett stilla farväl
i tusen tårars land
så mötte vi ödet
på en regnig perrong
när buss etthundrasju
så bröt våra band

Du vände dig och gick
som regn möter sol
en kärlek försummad
så var det den gången
jag väntar varje dag
på buss etthundrasju
ur fönstret mitt emot
hörs längtan i sången

Där borta i fjärran
buss etthundrasju
hopp möter förtvivlan
i neonljusets sken
sätena är tomma
du är inte tillbaka
bedövande känslor
ett hjärta som en sten

Jag går hem i natten
asfalten den blänker
regnet är ljummet
och vinden är svag
en lång dag av väntan
på buss etthundrasju
snart reser sig hoppet
när natt möter dag