Tankar som vill få bli befästa på vägen till kudden ...
Alldeles efter gryningen ...
... i efterdyningen
innan dagen bryter ut
när nattens mörker
liksom himlavalvets stjärnljus
helt har tagit slut ...
Då
just då
här och nu
när du
ur dina drömmar
snart kommer
att ta dig ut ...
Då smeker
jag i tanken
från djupet
av mitt hjärta
och min själ
ditt hår
och kysser din kind ...
... i stilla hopp om
att du snart
kommer till mig
för att förbli
så att jag
äntligen kan
få bli
din sista man ...
... allt emedan
jag så ännu kan ...
När gryningsljusets
allra första strimma
når mig
i slutet av
nattens allra sista timma
förbereder jag mig
på att träda in
i drömmarnas rike
där jag bara är din
och du min allra mest
älskade enda och sista kvinna ...
Drömmer om
den gryning
där du somnar
nära tätt intill
i vår kärleksnatts
ljuva efterdyning ...
... och att få vakna
tillsammans med dig
lika nära tätt intill mig
inte blott bara
här och nu
utan varje morgon
resten av mitt liv ...
Det min allra
innerligaste önskan är
att du nu och för alltid
fanns hos mig här ...
Dig som
så innerligt
ämnad för mig är
Dig
du söta, rara
vackra alldeles underbara
som jag i mina drömmar
håller för evigt kär ...
Ty med dig
nära tätt intill
gryningstimman
ej längre är
den tid
då jag tar strid
inom huruvida
jag ska försvinna
eller förbli
här i förtröstan
om att det
en dag snart
ska bli vår tid ...
Men tiden
står tyvärr ej still
så om du mig
verkligen i ditt liv vill
får du nog komma snart ...
Ty även om
ett liv med dig
i mina drömmar
känns alldeles totalt
verkligt och underbart ...
... så är tiden
jag har
utan dig
någonting
som har sin
utmätta begränsning ...
Vänta ej
för länge på
att komma till mig
för den dag
du äntligen bestämmer dig
så kanske jag
inte ens längre finns kvar ...
Och min älskade,
jag vill få finnas kvar
i många, många långa år till
för dig
som jag så innerligt mycket vill ...