Allt är som det bör
så självklart att inget borde ändras
Hur kan jag tro något annat
här bor känslor som inte kan förändras

Där anledning saknas
och lyckan tryggt har byggt sitt bo
där kärlekskänsla finnes
djupt vaggad där till ro

Jag borde se det klart
Så sant
Så uppenbart

Men mina sinnen lurar
mig till en annan tro
och illvilliga känslor vaknar
viljan förstöra lyckans bo!

I känslors ödemark
Där råder inga lagar
I egen hög person jag är
en självutsedd monark

För när sinnena dom lurar
runt hörnen lömskt de kurar

Det klara
blir så grumligt

sanning fylls med lögn

och uppenbart blir olösbart

Omöjligt att se något klart!

Om detta är en dröm
låt mig då snarast vakna
just nu och här på stört!

För jag vill inte vara den som kärleken förstört!