Din klagolåt driver mig till vansinne

Ett evigt surrande och fnurrande

Ett läte utan dess like

Mina arma trumhinnor skriker ut i vanmakt

Mitt ack så sköra sinne drivs närmare och närmare vanvettets brant

Ditt eviga malande

Det eviga gnatandet

Denna evinnerliga strid vi utkämpar dag efter dag

Tro mig min vän då jag detta dig säger

”Slutet är nära och jag blir snart fri från dig!”

Vinka nu adjö

Vi ses ej mer min vän

De döda tingens skapare ska du nu få möta

Nu går jag ut och köper mig en ny kylplatta…