alltid behöver vi någon som tar emot våra känslor och
vårdar dem ömt annars vet vi inte vart vi ska med dem
till annat än att uttrycka dem, ventilera i hemmet och
sjunga vaggvisor att vagga sig till ro och tro
så tråkigt om vi inte finner någon att ty oss till,
vi blir så vilsna då, även om vi inte låtsas om det,
barnens vanor ändrar sig till vuxenvanor,
moderns bröst till en kyss

Men vi finner alltid en vän att samtala med
människor tycker om varandra i grund och botten
även om det inte alltid är synligt
hur många vänner bryr sig därute fler än vi tror
som även behöver oss för det handlar om
att behöva varandra ibland och även ha sitt eget
för att ömsesidigt utbyta tankar och känslor
att snudda vid en hud som en första början till kärlek

-Hej, hur mår du idag då?
-Bara bra, ska vi ta en kaffe.
Och så blir de vänner kanhända för ett tag eller för livet
- Hej igen!
Och så pratar de om grannen, vännen,
människorna som flanerar förbi.
- Nämen, har du sett den där hatten med fjäder i,
undrar om hon inte är speciell, skulle du kunna ha
en sådan hatt på huvudet?
- Ja, varför inte, det är ju som att sticka ut hakan,
- jo, det är det inte alla som gillar.
- Trivs du i sta'n förresten?
- jovars, men jag är lite som fjädern i hatten,
passar in där jag behövs.