Du är ibland rädd jag ska sluta tycka om dig
Men älskling samma sak känner jag
Väntar på att du ska tröttna och lämna mig
Öppna dörren, gå ut och säga – vi ses nån dag!

Du är för mig en paradox, något alltför bra
En jag långt ifrån förtjänar eller borde få
Du är för mig någon en annan skulle ha
Kvinna så ouppnåelig tänk att jag kunde dig få

Dina helande händer gör underverk i mitt liv
Orden från dina läppar blir en mjuk bädd
Dina drömmar sätter också mig fri
Men dig känner jag mig inte ängslig och rädd

När andra relationer falnat tagit slut
För att åsikter och känslor gått isär
Kämpar du och jag tills allting retts ut
När jag gjort bort mig står du ändå där

Vi har vårt hemliga vapen, att alltid tala ut
Finns ingen sten som lämnas orörd
Vi spettar upp hindren och oron far ut
Bergen häver sig och kärleken förblir ostörd

Tårar sägs ha mirakulöst läkande kraft,
Kunna hela minnen och läka inre sår
En kvinna som du har jag aldrig haft
Hoppas tillsammans med dig få många år