Nattliga flöden ...
I skuggornas tid ...
... Den som råder
alldeles här invid ...
... dröjer natten kvar
lite här och var
även efter det
att gryningen
börjat ta över
mitt inte blott bara
nattliga mörker ...
.... utan så ock
allt det andra
som natten
barmhärtigt omsluter
och från medvetandet
åtminstone delvis förskjuter ...
Vintergatan
är min trognaste tröst
såväl vinter, vår
sommar som höst ...
I all tysthet
lyser den upp
den verklighet
vi alla lever i
inklusive mig
med tiotusenden
strålande stjärneljus ...
Ljusglimtar i natten
av vilka
jag lapar i mig
så mycket jag kan
så som katten
lapar såväl
grädde som vatten ...
Men skuggorna
växer sig större
dag för dag som går ...
Inte ens Universums alla ljus
dem tillräckligt
förtränga förmår ...
Behöver ditt inre ljus
här hos mig
Det ljus
som härbärgeras
av den dig
som är ämnad för mig ...
Önskar du vore här
hos mig just nu
eller åtminstone
att du kom till mig
väldigt snart ...
... innan skuggorna
tagit över allt det ljus
som ännu härbärgeras
inom mig ...
Du fattas mig!