Löftet om att låta varandra gå var svårare än ni någonsin trott
Ni fruktade ensamheten
Ni fruktade rädslan
Rädslan att aldrig finna det ni funnit
Så plötsligt stod ni på en tågstation där allting börjat och slutat
En plats där man väljer sin destination
Hennes tro om att ni skulle åt samma håll och du skakade på huvudet
Ännu en gång att du fått henne att känna sig som en idiot
Ännu en gång att du vågat bränna upp hennes hjärta
Ännu en gång att du inte förstått att dina ord kunde skada henne

Men låt henne bara gå nu
Glöm vem hon var
Du ska aldrig få nöjet att krossa henne igen
Hon är hos mig nu
Och varje dag ska jag påminna henne om hur fantastisk hon är

I ett ögonblick stängs tågets dörrar och hon vet nu sin destination
Hem