Linnea plumsade i böljande havet ,sjönk ned och dök sen upp som en champagnekork, hämtade andan, frustade och tittade sig omkring.

Här ute härskade den djupaste tystnad och ingenstans syntes något ljus.

Hon vill överlägga, men hon var inte i stånd att tänka klart, men efter något tvivel. beslöt hon sig slutligen för simma till den strandkanten, som inte var så långt bort, där syntes siluetter av husen.

Hon försökte simma lugnt men hennes tankar började röra sig som getingar.

“ Jag simmar och simmar men den stranden närmar sig aldrig. Kanske min syn lurade mig och mitt liv höll på att rinna bort här och nu. Ah, milda himmel! Hjälp mig …! ” , utbrast hon och hennes bedjande blick irrade omkring i mörkret.

Hon vände sig på rygg , låg vilande med sorgligt medvetande och konstaterade ,

” Jag ska dö här i havet …jag går under, försvinner …. I den svåra stunden finns ingen som jag skulle skänka mina sista tankar. Alla mina nära och kära är borta. Kanske finns ett lugnt ställe här i havet för min kropp, men min själ, vill jag absolut skänka till månen där den skall vandra i evighetens rörelse”,

och hon släppte den sista avspänningen i sin uppgivna kropp.

Hon tog ett djupt andetag ,sänkte ner sitt allvarsamma ansikte under vattenytan och öppnade de slocknande ögonen . De suddiga stjärnorna och den bleka månen vaggade framför henne .Hon höll andan tills hennes bultande hjärta började vrida sig i bröstkorgen och pulserande blod i tinningarna slog som hammarslag.

Vild rädsla paralyserade hennes sinnestillstånd och hon lyfte upp sitt huvud med splittrat tystvrål. Med uppspärrade ögon, vriden mun som kippade glupskt efter luft slog hon hastigt med händerna på vattnet.

“Nej ! Jag är rädd , rädd ,jag vill inte! O, Herre Gud! Vet Du varför det sker ? Jag är snart borta …utan återvändo ..men måste jag vara anspråkslös ?”, ropade hon förargad .

Hennes rop spred sig i luften och ekade över vattnet långt bort i nattens gåtfulla, bedövande tystnad.

Hon tittade sig hastigt omkring med beslutsamma ögon och sade högt ,

"Jag ska hålla mig uppe så länge jag kan , jag ska skrika så att kanske någon hör mig ,om det finns en mening med allt detta.”






Förts.följer