Jag ringde till den forne fästmannen i Malmö när jag skulle ner till seminariet. Han gick med på att träffas och jag hyrde ett gästrum i Lärarhögskolans källare, där golven var gulblanka och pelarna lyste vita.

Rummet var kalt och vitt, jag pluggade till sent på natten och kunde inte släcka, för det fanns bara en taklampa. När jag äntligen tänkt krypa ner hos fästmannen reste han sig ilsket.

- Du hade säkert tänkt slicka mina kroppsvätskor, men tji fick du!

Hans öronhåla lyste gul av vax och armen verkade vara på väg att lossna, som hos en zombie. Så nog fanns det att ta av. Men han verkade ha annat för sig och stegade med bestämda steg ut i korridoren. 

För att skingra ensamheten gick jag ut och vandrade en stund, och somnade på skolgården i ett berg av ost.

Seminariet var på eftermiddagen, så när jag vaknade hade jag gott om tid. Jag studerade den stora whiteboarden i entréhallen och läste om ett tvärvetenskapligt pedagogiskt projekt. Ljussättningen skulle äga rum under förmiddagen. Jag väntade en kvart, och fick sedan se vaktmästaren släpa ut ett gigantiskt ålderdomligt ljusbord i metall ur hissen, med en klunga skolpojkar i sällskap. Ljusbordet gick på hjul och var svängt som en båge, så att man lätt kunde nå alla reglage från snurrstolen.

- Hm, muttrade den gråhårige vaktmästaren, kan ni koppla in den här lampan i första huset pojkar?

- Ahmed kan, ropade pojkarna och räckte sladden till den kvickaste av busarna.

- Här står det D dim, det måste vara ett uttag för dimackord, koppla det till förstärkaren och rökmaskinen, fortsatte gubben och räckte en telesladd till en ljushyllt, finnig grabb.

- Här måste vi göra ett byte mellan A och B, kan du klara det? frågade han den minste, rödhårige pojken, som grep sig an sladdarna utan tvekan. 

Jag lutade mig fram och försökte kika på den ålderdomliga displayen.

- Vad handlar det här projektet egentligen om? Finns det något manus? underade jag försynt. 

- Om du tittar upp mot stjärnhimlen så förstår du, svarade den gamle. Där snurrar stjärnor och bloss, de vill dra oss ut i rymden - men de ger oss också någonting tillbaka. Sen är det lite huskulisser med en konflikt mellan bönodlare och ärtodlare i byn, som skjuter på varandra, men det är en bihandling. Du kanske vill hjälpa till? Vi ska ha ett hemkunskapsprojekt idag och laga bönor och bröd.

Jag funderade på seminariet, och tvekade en stund. Sedan återvände jag ner i källaren där jag återfann min rumsnyckel vid en av pelarna. Nummer 27. Hur som helst måste jag ju hämta mina saker. Jag hann dock bara till 24 i min räkning innan frukostvagnen kom farande emot mig och jag snubblade i en hög med smörgåspålägg. Det var en ombyggd madrassvagn som jag förmodligen råkat rubba ur läge när jag passerade. Jag hörde seminariedeltagarnas glada röster från rummet mitt emot:

- Ta emot Lena! Det är ingen fara! Gör dig en smörgås!

Pålägget såg verkligen delikat ut. Jag kände igen herrgårdsosten från berget på skolgården. Den enrisrökta skinkan var delikat förpackad i mindre burkar med plastlock och garnerad med tomat och persilja. Jag satte mig på det sluttande, blankhala golvet och kom på mig själv med att längta efter en kopp te.