ingen såg ridån

svepa

över tunna gator

ingen hörde poeterna

mässa

i portens mörker

ännu en stillad dag

i oändlighetens

omöjliga hav

skuggteatern

slår mörka klor

i de som vandrar

slingor av hårt ljus

vrider sig

genom kvällen

vi andas fart

tänker elektriskt

drar ut på förståelsen

senfärdig

slagfärdig

outhärdlig

så är det

när långsamheten

breder ut sig

allt samlas

dagen är sövd

ofödd närmar sig