systematiskt sorterar vaktmästaren
kläderna som samlats på hög
just innanför dörren

det är tyst eldarna har slocknat
kvar ligger en svag doft
av de som en gång var

samtidigt i en annan tid
brinner hela familjer
i hastigt avslut

kopplade hundar
drar och sliter
präglade med anfall

alltid dessa svarta stövlar
dessa tajta uniformer
dessa inbillat överlägsna

i historiens mörka skum
rider de fortfarande
sylvassa utan nåd

en slags röta svulster
födda ur det bottenslam
människan är förmögen

det är då barnet
ropar på dig
med stora ögon