På natten vaknar jag grus i ögonen
sur över att inte få min normala nattsömn.
Känner mig ensam och lite övergiven
öppnar dörren till verandan
för att släppa in katten, som jamar
och jag andas kylig luft
Denna februarigryning frost över tjälen
en fästing suger blod i kattens nackskinn
dock hörs inte en fågel
Fågelkvittret kan man höra på CD,
jag föredrar nyheter och musik,
men det gör inte katten.

Nu sover människorna under tjocka täcken
med varandra eller själva,
Så mörkt i alla fönster förutom i mitt.
Tänker på dig beundrande
Du verkar bry dig att jag skulle vilja
lägga armen om dig och hålla om dig
ömt och bestämt, men är rädd om din respekt
och diafragman. Om du vill förstå, att jag vill,
utan att be om det, att du stannar för kärlek,
för att du själv vill att jag har dig kär.
Nu tror jag minsann att det är dags att somna om
under yllefilten på kudden med näckrosor
på de gröna bladen invid de vita kransarna
dansar vi två och håller varandra i hand
och nynnar på en visa