Stryker varsamt de overkligt blonda lockarna
Redan ångestladdade frågor
Ryms i ett litet dyrbart huvud

"Är det så för alla människor,
tänker de hela hela tiden? Kan de aldrig sluta?"

Mamá?

"Det är som att bladen hela tiden bläddras
I boken, i mitt huvud"

Din svallande ängslan
Ditt självklara krav
Jag ska ordna allt
Alltid ta hand om allt

Hur tar man hand om en människa
Större än en själv
Fullkomlig skörhet som livet kretsar kring
Litenheten som rymmer allt

Det största ansvaret, är det som inte går att greppa
Ljudlöst följer, osynligt bevakande
Varje steg jag tar

Tryckande rädsla, olidlig att snudda vid
Någonsin skada dig
Någonsin förstöra något