Redan medlem?
Logga in
En ovanligt sär skrivning om en förvärkt käring i vargtimmen
Himla KroppSom om det plötsligt blev ljusan dag Så pigg som en pelikan blev jag Måste ha varit sjutusan till kraft I den där healingen som vi har haft Eller blir det en sån där natt igen När fullmånen fjäskar och gör sig till vän Jag får nog lida för det sen
Det sprakar och sticker av energi I både händer och fötter Att det var så här det skulle bli Jag får nog slå nya rötter För annars flyger jag nog iväg Eller springer med ovanligt långa steg Men jag vill ju inte bli feg
I morgon är en helt annan dag Och vilket jag är då jag? Med blodet tunt som hallonsaft Och kroppen stel som nystärkt taft Eller sitter kraften från healingen Kvar och verkar om och om igen Kan du svara på det, min vän?
Bunden vers
(Rim)
av
Solitaire
Läst 383 gånger och applåderad av 10 personer Publicerad 2014-02-15 02:56
|
Nästa text
Föregående Solitaire |