Vaknar till liv på uppvaket efter vintern.
Koltrastar hörs redan så tydligt efter lite sömn.

Det gäller bara att vara plusgrader i livet.
Jag träffar vänner en fredagkväll i februari.
Vi drömmer, om hur vill leva, utan ett
alltför stort avstånd mellan dröm och verklighet
eller handling.

Eftersom man också är sina drömmar som jag kan
leva upp till med arbete och slit och nöje
och planerar sitt liv. Om jag har krav - ja.

Om jag skulle göra så här istället i pauserna.
Det gäller att ha sitt barnasinne kvar.

>>Jag har hittat en turdocka på väg hem till dig.
Ett lila gosedjur med guldörhängen. Pergasos
med vingar och ett svart gummiband, som fäster
den långa manen i en hästsvans. Tycker du om den?
Då hänger jag upp den på styrhjulet till ditt skepp.
Bevingade steg och tur i kärlek.>>

Jag har då aldrig trott på magi eller vidskeplighet.
Inte heller på orakel. Men den är rätt söt, där den
sitter och tittar med sina vidunderliga hamsterögon.

Allra helst skulle vi vilja köpa ett hus på landet,
det gör vi kanske tillsammans eller var för sig.
Staden är betong med blod från folk, som trillat
och slagit i, och som tycker att ett blödande sår
som blöder och värker får en att känna att man lever.
Så levande i ett samhälle, som är uppbyggt på
metallskivor, att klassa ut eller bli utklassad.

Jag tar en klunk folköl och läser GP.
Vi löser korsord och skickar till tidningen.
Vi kan vinna trisslotter, en god middag,
lite då och då.

Jag gillar när allt är helt. Då lever jag upp.
Om jag skulle göra så här istället.
Naturen är skön att bo i.