Skriver dig
tidlös
på näthinnan
med
dina
himmelsblå


Andas dig
ur droppar
sammetslena
som ridån
är
när den reser sig
mot havet,
ligger på rygg
betraktar
föreställningen
om

Hur liten hon blir
när vågor pressar dig
inåt
Hur du fyller henne
till bristning
under hud
och det blöta fältet krymper
till ett manus
skrivet

ur hjärtslag dina
som känns mina
nära på under hud