V:...om det ändå inte vore bättre att lära känna varandra
innan vi tror oss ha en mängd kunskap om andra, eller
hur? Jag menar fördomar är endast förmodanden, och
bygger inte upp något ömsesidigt förtroende, men det
gör kunskap.

LIV: Bah kunskap måste man kunna bevisa på ett objektivt
och hederligt sätt. Rymdforskning och geografi och geologi
om sediment i jordlager ja. Människans medvetande
är mycket mer komplicerat och sensitivt. Påverkbart
helt enkelt och tar intryck från omgivningens beteenden.
Triggers kan stjälpa dig på ett par dagar.

V: Mot den krassa verkligheten hjälper inga sanningar
däremot action - att man agerar på sekunden i ljusets
hastighet. Det där med att sortera bort det som inte
passar in i ens värld kan man glömma nuförtiden.
Idag gäller det att bita ihop och uthärda misshälligheter
och våld. T ex psykopati och sadism. Så degenererande.

LIV: Hur du blir en looser på en dag.

V: Häromdagen på spårvagn 1 mot Stockholmsvägen
hörde jag ett par diskutera. De var bägge överens om,
att allt är det motsatta könets fel. Det är det kanske.
Man kan väl inte skylla på varandra i det långa loppet.
Det är att lura sig själv och andra. Det handlar om
omständigheter och inte sällan om små nyanser,
när något går snett. Egentligen är det ingens fel.
Det enda man kan göra i det läget är att undvika
hypokrater och triggers. Både du och jag vet att
vi lever i ett jäklans fult samhälle. Folk tacklar
varandra som spelare på en ishockeymatch.
Det gäller att äta rätt proteiner efter matchen
annars är game over, va.

LIV: Du svär? Usch. För övrigt håller jag med.
Livet är en ishockeymatch. Det gäller att spela
pucken rätt i mål. Se till att isen inte smälter.

V: Man måste vara på sin vakt och svära. Ja, jag svär,
men då bara för att markera min ståndpunkt inför vänner.
Jag håller mig på isen då.

LIV: Nä, när du svär är du under isen, fattar du?
Och du behöver kyla ner dig. Ställa dig i ett kylskåp,
som vilket livsmedel som helst bäst-före- datum.

V: Svärord har ett syfte. De markerar mitt känsloläge.
Jag varken rådbråkar eller missbrukar språket.
Och när jag släppt ifrån mig min granat kan jag släppa
taget.

LIV: Men du Vanessa, ärligt talat. Man måste lära sig, att
se sin egen roll i det hela för att inte göra om samma misstag
eller gå vilse, när man inte vet vart man ska ta vägen.
I denna värld är det så enkelt, att svänga åt fel håll,
tro mig...fy fasiken vad jag känt mig uttråkad, när min
längtan sitter här (pekar på huvudet) och
här (pekar på hjärtat).

V: Den femte sanningen är, att folk kallar dig för kaxig.
Tänk på de sju dödssynderna. Man ska inte vara girig
eller hamna i onåd med sina närmsta av någon kufisk
egoistisk eller dråplig anledning. Att du inte skäms,
som tror, att du är någonting. Hybris straffar sig i längden.
I Guds namn kan du bli ett grymt offer.

LIV: Det är jag. Jag brukar lära folk, att tro på sig själva,
och inte på någon allmakt. Jag vill, att de ska få uppleva, att
de är något verkligt för sig själva och andra.
För mig är det oerhört viktigt! Jag avskyr, rentav
hatar den där slentrianmässiga förtryckande och
illaluktande skenheliga vandaliserande blicken.
Den värsta sabotören. Och reptilhjärnan undrar,
om man kan bita krokodilen i svansen eller bara
komma över det och ta sig samman.

LIV: Gud vet. Han trillade ner från taket och då skällde
jag helt enkelt ut Honom med replik och reason.
Skala mig gärna om du vill, Nagel. Jag är ingen
lök, hellre då ett ägg.

V: Äsch, det var inte Gud som trillade ner från taket.
Det var dina ögonlock, och du somnade och drömde
intensivt om vem du ville träffa. Och så träffade du maj!
Ett annat ägg.

LIV: Ja...