Orden faller
träffade till döds
av de ohyggligas följe
och dess frökorn bryter sig fram

och isär

ljuslågor
ur min skugga
i ditt obrutna följe

en bråddjups
oerhörda viskning -

gömd
inför en morgons rodnad

Men obrutenheten
i de störtades
ordens rötter

dras upp
ur rådjurets skugga
i dess skara

sömnen
där stjärnan har både
hjärtan och munnar
som ljudlöst

gräver

slutet
brinnande slagrutor

dessa i dig
även i mig

vida röda hjordar
ur dolda nattsläkten
i längtan genomborrade

av huggjärnen som stiger
ur skogarna -

Jord -
Tystnad

Liv -
Tecken

beslöjade
om sin rot