Jag hade svårt att tro att det var sant. Hippien och jag hade sålt Träslottet och flyttat till en lägenhet i ett bostadsområde med p-platser och gräsmattor.  Barnen hade svenska efternamn och gympaskor.  De gick i en normal skola där det fanns kompisar som inte var ligister. Lägenheten var en vanlig tvåa, visserligen med vindskupa men i alla fall. 

Hippien hade fortfarande fyra hattar på sig när han gick till jobbet, men de var åtminstone rena. Han lät mig stanna hemma i två dagar när jag var förkyld utan att ge mig pikar, och han masserade till och med min onda rygg utan att jag behövde be om det.  Innan han gick till jobbet på torsdagen överraskade han mig genom att lugnt konstatera:

- Om du hänger upp sonens slipsar och sidensjalar på hängaren blir ju din sida sängen ledig så vi kan ligga som folk.

Det var ju ett fullständigt logiskt uttalande.  Jag hade ingenting att invända.  När jag hade sorterat sjalarna hängde jag en stund på tegeltaket utanför vindskupan, skvallrade med gympafröken och några barn, stretchade lätt. Förkylningen var redan på bättringsvägen.