Enslingens färdväg
har ingen planering
vandringen mållös
och hungern är stor
gårdarnas ljussken
följer hans blick
längtan till omsorg
inom honom bor

Enslingen vandrar
i djupa skogar
där månen färgat
färdvägen blå
en stav i handen
allt för ballansen
skorna är slitna
det kan man förstå

Enslingens vänner
finns där i skogen
haren och ekorren
vid fåglarnas sång
spelar det gör han
på ett handklaver
ljuvligt det låter
när natten är lång

Enslingen han sover
oroligt i månsken
natten lämnar ljud
att gärna sova bort
sömnen besvärlig
när ugglorna hoar
en hög med granris
är ingen komfort

Enslingen saknar
ren och äkta kärlek
någon att bry sig om
när vindarna slår
vandrar från nattron
bort över fälten
inre själars oro
nog ingen det förstår