Flocken blir tocken där trygghetsgrej,
men kackla som andra, det passar ej mej.
Man fastnar så oerhört lätt i en grupp,
sen står man och skrockar
som en i en trupp.

Nej, jag vill ha lite av varje min vän,
lite av allt det jag känner igen,
och mera av det som verkar va nytt,
av allt det som lockar,
som ingen har spytt.

För det som är tuggat är inget att ha,
det som är lika, det är kanske bra
för vissa som sväljer vad andra har sagt
och lever i flockar
som är på sin vakt.

Rapar du saker för att få en vän?
Upprepar "sanning" igen och igen?
Får du i käften en underlig smak
när rösten den stockar
och munnen blir bak?

Då borde du kanske välja ditt ord
och följa dig själv, framför din hjord,
våga ditt eget i tanke och tal,
sluta att bräka och bli original!