... man älskar
tycker om
och 
bryr sig om ...

... att den kärlek
den så hett brinner för
men som lämnar den
fullständigt utanför ...

... Ej
är värd att kämpa för?

Speciellt 
när man vet
inom sig
hur fruktansvärt ont
det gör
att älska någon
som man ser så mycket
vackert och fint inuti ...

Någon som tyvärr
valt att hålla allt
som skulle kunna
betyda någonting
så långt ifrån sig
den bara förmår ...

Allt för den skräck
den känner inför
att själv bli förnekad
förskjuten och ställd
ohjälpligt utanför ...

Någon som
får allt den pekar på
men missbrukar
det eller den den får
så mycket det bara går ...

Bara för att den kan ...

... och att den tillåts göra så
eftersom den som åtnjuter
denne någons uppmärksamhet
värme, bekräftelse
och om än för sin egen skull
visade affektion och ömhet ...

... så tacksamt tar emot
det lilla den kan få
av denna attraktiva 
oemotståndliga någon
som ingen kan motstå ...

Allt för att ej
bli lämnad 
och ersatt
av någon annan
som 
gör precis vad som helst
för att få åtnjuta 
det lilla 
man själv fått känna
tillsammans
med denne någon ...

... åtminstone emellanåt
i alla fall mer än blott
någon gång då och då ...

... när den inte haft
någonting mer lockande
på gång ...

Önskar jag kunde
ändra på det som
trots allt är naturens
obevekliga svanesång ...

Ty det är ju tyvärr 
men också  kanske
tack och lov som så ...

... att förälskelsen
är en extrem stimulans för hjärtat
under samtidig 
lokalbedövning för ens sunda förnuft ...

Vad hjälper det då
att jag ser denne någon
behandla den
jag älskar, bryr mig om
och tycker så oändligt mycket om
allt som oftast mest som luft ...

... förutom när den
själv behöver fylla upp
med bekräftelse, kärlek
och allt som hör därtill
när inget roligare händer
och det utan någon egen uppoffring
ändå för denne finns till
precis när den vill?

Faderskapet i sig
är någonting
förutan vilket
jag inte skulle klara mig ...

Det är det underbaraste som finns
att få älska och vara älskad och behövd
av sina älskade underbara oersättliga barn ...

Men när livet 
bjuder dem på all den smärta
som hör olycklig kärlek till
då är det banne mig 
inte lätt på något sätt
att vara en far
med insikt om 
att det inte finns någonting
att göra för att det ska bli rätt ...

Annat än att finnas till
och visa att man älskar
tycker om och bryr sig om
vare sig ens barn
det för stunden uppskattar 
eller ens det vill ...

Men det gör jag dock 
så mycket jag vill
eftersom jag inte 
vet något annat sätt att finnas till ...

Oavsett!