Den materialistiska inställningen styr hennes längtan.
Längtan efter
äganderätten, kontraktet och nyckeln
till det inre.
Som hon vill ha i sin ägo.

Den envisa egoisten
vill att han ska bli
hennes alldeles egna, passiva, ägodel.

Han kan inte köpas, bara vinnas.
Men rädslan för en förlust av friheten
kommer för alltid ligga dem i fatet.

Striden står mellan avhumaniseringen
och deras blottade själar
som blöder för varandra.

Hon slåss för honom med ord
som likt pilar försöker
genomborra hans sinne.

Allt för att två brustna själar
ska flätas samman till en.
För i denna blottade sfär,
blir han hennes plåster på såren.

"Men vi alla vet att plåster faller av"...