Solen sjunker och färgar himlen i en explosion av nyanser
Men i mina ögon är allt svartvitt
Allt vackert har sedan länge blivit fult
Livet lämnar en sur eftersmak av galla

Jag har aldrig knarkat även om jag nog borde
Jag är kär i så många av mina illusioner
Att jag inte har plats för några människor

Verkligheten tycks mig vara något skev
När norrskenet skimrar i min egen garderob
Och jag vägrar erkänna att det ens existerar

Jag är hungrig, hungrig på allt
Men livet verkar glida ur mina händer
Och jag får inte riktigt grepp om mig själv

Jag har försökt att be till Gud
Och Satan, och Oden, och min tv
Om en mening, ett ord, en väg ut ur galenskapen
Fast jag är inte säker på att jag vill ha svar

Blodet rinner från mina vener ut på papper för någon annan att beskåda
Jag är den ständigt återkommande nordanvinden
Jag är vinterns son och Munins broder
Och en kronisk självmytoman

Om jag vore heroin så skulle jag hälla mig in i din kropp
Så att jag kunde äta dig levande och förpesta ditt psyke
Och våldta ditt hjärta om och om och om igen
Skära sönder dig inifrån med en rostig motorsåg…

Så ja, jag antar att Jesus och jag har något gemensamt
Fast han var bättre på att ljuga...

Trovärdigt