Kräsne kannibalen Kurt
äter inte något surt,
kräver fina rätter,
titlar och boetter.
Adligt blod så sött och gott,
slafsar, klafsar blåbärsblått,
smakar på en greve,
baronessan ligger breve.

Förnäma, fina släkters band,
tuggas av med vässad tand.
Markis och hertiginna,
i grytorna försvinna.

Förrätt, varmrätt, efterrätt
utgörs av en gammal ätt,
duger till en sann gourmet
när Kurt han bjuder till supé.