Jag skar mig i magen och nu forsar mina inälvor ut
Jag skriker, jag skriker, men det är för döva öron
Jag ville visa världen allt, jag vill att de ska se mig
Men alla tittar bort med en magiskt dålig timing

Så jag skär mig mer, djupare och djupare
Och jag äcklas allt mer av vad jag ser
Sotsvarta lungor, ett ruttet hjärta
Krälandes av maskar och kryp

Jag ligger här och stinker av förruttnelse
Som en absurd variant av elefanten i rummet
Jag ler ett leende av svarta tänder
Tårarna har levrats i mina ögon

Döden är inte vacker längre
När kadavret har tillåtits att ruttna för länge
Jag väntar nu på att få grävas ner i den kalla jorden
Men världen verkar ha glömt bort att jag finns