När mörkret sänker sig
och bara skärmarna ger ljus,
så kommer de fram ur springorna
och smyger runt ditt hus.

De klöser tegel
och nynnar på en sång
med öppna käftar
som tuggar på betong.

De känner vittring
av frånvaron av själ.
De viskar frihet
men vill dig inte väl.

Med döda blickar
och hjärtan av neon,
med kalla fingrar,
de tar dig härifrån.

De suger glöden,
och anden ur din kropp,
och sätter in en dator
programmerad med ett stopp

för allt som är mer än ett gilla på facebook!