marginalerna krymper

de döda ligger på parad

i en ständig påminnelse

i en doft av formaldehyd

i upplösningens skådespel

ingen ser de bleka kropparna

sträckta över gatans damm

barnet som flämtar

hudens strama stämning

runt nakenhetens ben

det var flöjten eller

de flygande händerna

över dödens skinn

det var hastigheten

tiden som var kvar

intigheten är ett segel

under en gammal bro

en hungrig formulering

bland kroppar i oordning

långt från grytorna