Mitt liv rullar på,
kan inte förstå
hur det kunde gå,
så många år ändå.
Nu sitter jag här
så länge det bär
o väntar på nästa orangea kuvert.

Vanan är trygg,
trygghet är last,
bekvämligheten snygg
och slentrianen är fast.

Det blir ganska lätt
att man somnar då,
när föret är slätt
och bilden är grå.
Allt som man orkat
är hålla ut,
när sanningen torkat
i ens trut!

Men jag vägrar att glömma,
jag vägrar att somna,
jag vill inte domna,
jag vill fortsätta drömma!!

Så ge mig ett grand av din fantasi,
ett hav av poesi
att drunkna uti.
Ge mig en glimt av stjärnornas glans,
ge mig en bild av någon annanstans.

För ännu lockar äventyret!