Det knarrar i den branta vindstrappan medan hon går upp
för den. Steg för steg håller hon i räcket. Uppe på den öppna
vinden står rakt framför henne en brudkista från 1800-talet
med blomsteralbum från 70-talet. Farmor i herres hage torkade
blommor. Till vänster skymtar en garderob med målarkläder,
gamla skjortor och byxor för nymålning av fasader i
falukorvsrött och vita knutar och fönsterkarmar.
Upptill finns en öppning till skorstenen, där fåglar bygger bon
och fladdermöss gömmer sig och piper.
I vänstra hörnet döljer sig ett rum i en gård med anor
från 1800-talet. Numera modernt ombonat med gulblommiga
tapeter, vita spetsgardiner, en säng och ett skrivbord med hurtsar.
Till höger lyser det skarpa Ölandsljuset in genom ett gardinförsett
fönster över en eksoffa klädd i blårutigt tyg. Den stod en gång
i lägenheten, där Linn bodde under sina första sex levnadsår.
Barnvaggan i mörkt trä har hennes far Nils en gång vaggats i,
och står framför Linns flickrum i sommarhuset,
som byggdes till på 60-talet av hennes farfar. Intill
dörren till rummet skymtar en dörr på vardera sida.
Med förvaringsplats för hennes minnen från somrarna sedan
hon var nyfödd. Ett gammalt dockhus, leksaker, "Kulla Gulla",
teckningar med sagoslott, "Emma Bovary" av
Gustave Flaubert, LP-skivor "Öppna landskap",
dagstidningar och kärleksbrev samt ett surfingcertifikat
efter en kurs i Grankullavik.
Linn ler lite besvärat av Jacobs bedyrande
av sin kärlek. Han var på väg till Visby med
Gotlandsfärjan och ville komma bort från storstadslivet
i Malmö. För mycket party bland vännerna, och han
ville komma till en lugn kvinna. Den sommaren
läste hon bl a "Illusionisten" av John Fowles.
Romanen lärde henne, att man måste lyssna
på sitt hjärta, men framför allt inte låta sig luras
av kärlekens illusion eller skapa surrogat
för verkligheten. Men det var inte ömsesidigt.
Tristan och Isolde låg i ena hörnet av rummet
för att bli läst. Triangeldramer leder ingen vart,
om någonstans till melodramer. Det fick hon
också lära sig.