Vi känner varandra lite ytligt sedan arbetslivet.
Vi pratade om varför vi var på besök hos sjukgymnasten.
Du hade besvärligt med ett ben och jag med en höft.
Sedan utvecklades samtalet till att omfatta så mycket annat som vi varit med om i våra liv.
Ja sa du, det är nog inte så konstigt att vi har lite krämpor både du och jag.
Nej sa jag så är det.
Men du sa jag, vi har ju LEVT vi två och gjort så mycket.
Men det som var roligast var när en tredje kvinna kom ut från sin behandling.
Hon hade fått akupunktur mot sin tinnitus.
Vi frågade hur det var, det blir lite bättre tyckte hon med oljudet.
Då sa jag att jag har en stor tung lastbil som står och går tomgång i mitt vänstra öra.
Då säger den första kvinnan; men du, huvudsaken är väl att han inte tutar.
Vi fick oss ett gott skratt, för humor måste man ha.