Vi samlades tidigt på morgonen vid det gamla fortet på gräskullen för att improvisera friluftsteater över Fedra-temat. Hela åsen stod till vårt förfogande som spelplats, ända bort till kyrkan. Regissören delade in oss i två grupper och gav oss fria händer med kläder och rekvisita. 

Första gruppen skapade en parad med Fedra som Fe i strutmössa och fladdrande medeltidsvimplar. De tågade raskt iväg till kyrkan och hann i tid till första morgonbönen 06.30. Regissören såg nöjd ut.

Vi som var i andra gruppen började mera trevande. Jag satte på mig en hög hatt och en röd mantel för att gestalta Fedra. Barnen började elda i gräset, men den stränga väninnan satte genast stopp för det och konfiskerade bensindunken som de gömt i ryggsäcken. Hippien, klädd som cowboy,  började elda i de två fasta eldstäderna. Han övervakade värmeutvecklingen med fast hand. Vi  andra förberedde grillningen och småpratade. Det hela liknade mer en campingutflykt än ett skådespel. Regissören fattade ingenting. Första morgonbönen hade vi redan missat. Möjligen kunde vi hinna till den andra klockan sju, men då fick vi åka bil om vi skulle hinna äta först. Det var sannerligen off-live, men det fick duga.

När Hippien och jag svängde in på parkeringsplatsen i vår Fiat Uno mötte vi första gruppen på väg tillbaka från kyrkan. De hade lämnat sina roller och skvallrade om vad som hade hänt på bygden.

- Och då sa jag att det kan väl aldrig gå väl med den gården, nej sanna mina ord...

Efter kyrkobesöket, som kändes svettigt i scenkläderna, fick vi sminka av i fortets badrum. På  handfatets bakre vägg grodde  små underliga fetbladsväxter, var och en med ett unikt ansikte som växte fram medan vi såg på. De såg ut som något hämtat ur Plants vs Zombies. Hippien och jag dansade en slängpolska på det hala golvet och diskuterade hur vi skulle hinna köra barnen till skolan innan jobbet. Vi var för en gångs skull ovanligt överens.