Linn är hemma hos Lukas.
Hon har börjat jogga flera gånger i veckan före skymningen
i Delsjön. När hon duschat och hängt upp sina kläder
på tvättstället dricker de kaffe tillsammans och äter rostade
smörgåsar med leverpastej. Med omtänksamt beteende
undviker hon att följa hon honom med blicken
eller tjuvlyssna när han talar i mobiltelefon. Han sitter
i soffan. Över den hänger en tavla och i den en riktig gitarr.
Tennsoldater står på bardisken. Han läser tidningen.
Förmodligen sporten och ishockey-VM 2014. Sport
intresserar inte Linn förutom när hon själv ska sporta.
Linn lånar delen med Kultursidorna. Den svenske
regissören Malik Bendjelloul blev 36 år gammal.
Han fick en Oscar för filmen "Searching for sugar man",
som handlar om sångaren Sixto Rodriguez.
Det ska mycket till för att en framgångsrik ung
människa ska begå självmord, om nu det var
förloppet. Han kanske inte mäktade med framgång
och den uppmärksamhet som följer av den.
Men så tråkigt att träffa rätt med en film och
sedan inte kunna få njuta. Konst är dessutom
en tröstgåva när natten vaggar oss till förtvivlan.
Hon tittar på sig själv. Fokuserar och lyssnar.
På honom och världen utanför. På grannarna,
barnskrik, trafikbuller från lederna,
spårvagnarnas gnissel, flanörer på väg till fest.
Hur nya bekantskaper vinns när ljuset kommer.
Obehagliga minnen dyker upp. Från någon som står
snett bakom hennes rygg och kastar paj.
Vem vet om pajen serveras med kniv? Vodoo.
Sjukliga kontrollbehov tar sig uttryck i
rituella mönster. Händelserna upprepar sig.
I värsta fall mynnar tvångsmässigheten
ut i ett rituellt mord. "Linn, sätt ned foten...
yrka skadestånd". Hur sveda och värk annars kan
komma att bli lyte och men. "Hur är det?" frågar Lukas.
"Bara bra". Kroppen ljuger inte lika bra som språket.
Han måste ha iakttagit den bekymrade pannan,
de höjda ögonbrynen och de smala ögonen.
Hitintills har Lukas inte visat någon större empati.
Bäst att tiga. Det man inte har sagt har man inte heller
ont av. Sedan visar han sitt modellflygplan, som står
på pianot, och som han själv byggt.
"Är det inte snyggt? Jag har alltid drömt om
att bli pilot! Då jag inte lyckades komma in på pilotskolan
p g a dålig syn, bygger jag mina egna flygplansmodeller.
Men vad hjälper det? Hjältar blir vi ju av verkligheten,
som kräver sin man. " Linn svarar honom, att hon förstår
honom. När hon var barn lekte hon läkare, sjuksköterska
och barnmorska, men jobbar numera som tolk. Rätt val.
Språk passar henne perfekt. Hennes dröm i barndomen
var att bli författare. Hitta på saker, som skulle kunna
vara trovärdiga. Efter en svår lunginflammation älskade
hon sina verklighetstrogna drömmar för att hon inte ville
gå miste om sina upplevelser. Lukas ler, men man kan
se fördomar husera och rumstera om blicken.
Man kan inte begära förståelse av någon, som inte erfarit
samma sak. Inte heller av någon som saknar kompetens
för det eller har något liknande att berätta.
Inte ens av någon, som har betydligt värre problem.
Sällan tycker Linn synd om sig själv. Istället har
hon bestämt sig för att visa sin styrka.