något växte

utanpå det vanliga

något som

inte alls var

som det brukade

du ser

den absurda utväxtens

övertagande

som en metamorfisk

otäckhet

övertäckande

klibbigt släckande

hudens

illavarslande ljus

finner den läget

du är fångad

i din egen rörelse

mot det

som skrämmer dig

det du förträngt

orörlig stirrar du

som med fiskögon

mot vålnader

du känner allt för väl

du är given

ditt språk förgör dig

håller dina fasor

handgripligt

vid allt du ser

utan omtanke

du kan inte

släppa dig själv

lita på

det som ändå

är i rörelse